Väldigt mätta och belåtna efter att ha ätit en flera timmar lång lunch hos Rivetto åker vi till Cascina Adelaide. Denna vingård har 10 ha Nebbiolo och 2 ha Dolcetto på olika ställen i Barolo. Man har några mycket fina Barololägen som visar områdets olika terroirer. USA och Canada är de största marknaderna för Cascina Adelaide.
Ägaren Amabile Droco är 72 år och grundade vingården 1999. Han äger sedan tidigare industrier som bygger utrustning för bagerier och pizzerior mm. Nu har han lämnat dessa industrier till de två sönerna och nu har han kunnat ägna sig åt sin passion, dvs vintillverkning. Han menade att inte ens ett helt liv är nog för att starta Barolotillverkning, utan det är en kunskap som följer de olika generationerna.
På vingården arbetar en yngre vinmakare Simone, som visar oss runt. Vinmakaren är 41 år, och tycker att han egentligen är för ung för att ha skaffat sig erfarenhet av att göra Barolo.
Anläggningen är modern, och lite spektakulär, och ligger egentligen under marken, där det växer gräs ovanpå. Ägaren ville inte förstöra landskapet, så man byggde då under jord. Lokalen bärs upp att röda pelare, som vi ser på bilderna nedan, och byggdes alltså för 13 år sedan. Väggarna är av glas, så det är alltså inte betongväggar. När vi besöker vingården så har Dolcettodruvorna redan skördats, och Barbera skördas just nu.
Det finns en anordning i taket där druvorna kan transporteras. Det behövs därför ingen pumpning, och man behöver då inte stressa skalet på druvan.
Man lagrar sitt vin på två olika fat. Dels använder man stora 2.000 liters barriques för Nebbiolo. Dessa fat förlorar två glas i veckan. Dels använder man också små 200 liters fat till Barbera, som förlorar ett glas i veckan. Den plats med de yngsta druvstockarna är 14 år gammal, och den plats där de äldsta vinstockarna odlas är 45 år. Man blandar sedan vin från de olika gamla platserna, och gör en mix.
Här står det också lite mat uppdukat... och vi som ännu är väldigt mätta från att ha kommit från lunchen hos Rivetto.
Och nu ska provningen av Cascina Adelaides viner påbörjas.
Det första vinet vi provar är ett Langhe Nascetta, från 2012. Det har bra mineralitet, och en "long taste" av citrus och grape, med en hög syra. Detta vin vinner på att lagras något år eller mer. Det kostar 10 Euro att köpa här.
Det andra vinet är ett Langhe Nebbiolo från 2012. Det är ganska ljus. Det har en lite tunn kropp, men har ändå bra och lätta tanniner. Det är lite anonymt, och inte inte så fruktigt. Detta vin är från samma plats som Barolovinet men bara en tiondel av druvorna är goda nog för att göra Barolo av. Man bestämmer när man skördar hur man ska använda druvorna. Detta vin är lagrat ett år på fat. Det går bra att dricka till fisk, t ex torsk, och till ost. Det är smörigt och bärigt, men inte direkt fruktigt. Vinet är inte direkt för lagring. Det kostar 12 Euro.
Nästa vin är ett Barbera d'Alba, Superiore, från 2010. Det är lagrat 24 månader på fat. Det är bärigt, men har inte så stor frukt. I övrigt är vinet runt och balanserat. Det kostar 12 Euro.
Därefter provar vi ett Barolovin, 4 Vigne, från 2010. Detta vin är tillverkat av druvor från flera olika odlingsplatser. Det har en bra och fruktig doft och runda mjuka tanniner. Det är mycket ungt och känns som sand på tungan. Det blir bra efter fem till sex års lagring, till skillnad från Barbera som blir sämre efter fem till sex år. Jorden som finns här i Barolo är unik, och man följer ett traditionellt recept från det här området. Vinet kräver lång tid för att bli bra att dricka. Nebbiolo behöver dock inte lagras på ek för att få mer tanniner, det har haft en kort macerationsprocess, och inte fått så lång skalkontakt. Vinet är försiktigt, det sticker inte ut, och har inte så hög syra. Det kan lagras 30 - 40 år. Priset är 22 Euro för en flaska.
Sist provar vi ett annat Barolo, som heter Pernanno, från 2010. Druvorna till detta vin odlas på samma ställe som Sobreros vingård ligger, vinrankorna är 45 år gamla, och vinet har en "old style".. Det har mer smak än det förra Barolovinet, med runda och eleganta tanniner. Det har inte jättemycket frukt, och inte så stor kropp, men det stannar kvar länge i munnen. Vinet kostar 35 Euro per flaska.
Här kan vi se hela sortimentet hos Cascina Adelaide.
Efter provningen gick vi omkring och tittade i anläggningen.
När vi kom tillbaka till hotellet hade vi en fri kväll i Asti. Vi var ju inte direkt hungriga så vi gick omkring och tittade lite på stan. Det räckte med ett litet glas att dricka på en uteservering....
Ägaren Amabile Droco är 72 år och grundade vingården 1999. Han äger sedan tidigare industrier som bygger utrustning för bagerier och pizzerior mm. Nu har han lämnat dessa industrier till de två sönerna och nu har han kunnat ägna sig åt sin passion, dvs vintillverkning. Han menade att inte ens ett helt liv är nog för att starta Barolotillverkning, utan det är en kunskap som följer de olika generationerna.
På vingården arbetar en yngre vinmakare Simone, som visar oss runt. Vinmakaren är 41 år, och tycker att han egentligen är för ung för att ha skaffat sig erfarenhet av att göra Barolo.
Anläggningen är modern, och lite spektakulär, och ligger egentligen under marken, där det växer gräs ovanpå. Ägaren ville inte förstöra landskapet, så man byggde då under jord. Lokalen bärs upp att röda pelare, som vi ser på bilderna nedan, och byggdes alltså för 13 år sedan. Väggarna är av glas, så det är alltså inte betongväggar. När vi besöker vingården så har Dolcettodruvorna redan skördats, och Barbera skördas just nu.
Det finns en anordning i taket där druvorna kan transporteras. Det behövs därför ingen pumpning, och man behöver då inte stressa skalet på druvan.
Man lagrar sitt vin på två olika fat. Dels använder man stora 2.000 liters barriques för Nebbiolo. Dessa fat förlorar två glas i veckan. Dels använder man också små 200 liters fat till Barbera, som förlorar ett glas i veckan. Den plats med de yngsta druvstockarna är 14 år gammal, och den plats där de äldsta vinstockarna odlas är 45 år. Man blandar sedan vin från de olika gamla platserna, och gör en mix.
Här står det också lite mat uppdukat... och vi som ännu är väldigt mätta från att ha kommit från lunchen hos Rivetto.
Och nu ska provningen av Cascina Adelaides viner påbörjas.
Det första vinet vi provar är ett Langhe Nascetta, från 2012. Det har bra mineralitet, och en "long taste" av citrus och grape, med en hög syra. Detta vin vinner på att lagras något år eller mer. Det kostar 10 Euro att köpa här.
Det andra vinet är ett Langhe Nebbiolo från 2012. Det är ganska ljus. Det har en lite tunn kropp, men har ändå bra och lätta tanniner. Det är lite anonymt, och inte inte så fruktigt. Detta vin är från samma plats som Barolovinet men bara en tiondel av druvorna är goda nog för att göra Barolo av. Man bestämmer när man skördar hur man ska använda druvorna. Detta vin är lagrat ett år på fat. Det går bra att dricka till fisk, t ex torsk, och till ost. Det är smörigt och bärigt, men inte direkt fruktigt. Vinet är inte direkt för lagring. Det kostar 12 Euro.
Nästa vin är ett Barbera d'Alba, Superiore, från 2010. Det är lagrat 24 månader på fat. Det är bärigt, men har inte så stor frukt. I övrigt är vinet runt och balanserat. Det kostar 12 Euro.
Därefter provar vi ett Barolovin, 4 Vigne, från 2010. Detta vin är tillverkat av druvor från flera olika odlingsplatser. Det har en bra och fruktig doft och runda mjuka tanniner. Det är mycket ungt och känns som sand på tungan. Det blir bra efter fem till sex års lagring, till skillnad från Barbera som blir sämre efter fem till sex år. Jorden som finns här i Barolo är unik, och man följer ett traditionellt recept från det här området. Vinet kräver lång tid för att bli bra att dricka. Nebbiolo behöver dock inte lagras på ek för att få mer tanniner, det har haft en kort macerationsprocess, och inte fått så lång skalkontakt. Vinet är försiktigt, det sticker inte ut, och har inte så hög syra. Det kan lagras 30 - 40 år. Priset är 22 Euro för en flaska.
Här kan vi se hela sortimentet hos Cascina Adelaide.
Efter provningen gick vi omkring och tittade i anläggningen.
När vi kom tillbaka till hotellet hade vi en fri kväll i Asti. Vi var ju inte direkt hungriga så vi gick omkring och tittade lite på stan. Det räckte med ett litet glas att dricka på en uteservering....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar