Middag sista kvällen i Asti, på restaurangen Angolo del Beato, 2 oktober 2014

Kvällen den 2 oktober var den sista i Asti på den här vinresan. På fredag morgon skulle vi åka hem mot Sverige igen.


Först dricker vi ett Roero Arneis, Olivero Pietro, 2013.

Lite olika maträtter blir det också.

Vi får också dricka Barbera Superiore, Terra Felice, 2011.

Det här är lamm, panerat i hasselnötter.... mäktigt!

Och så blir det efterrätt....

...och till denna serveras Moscato d'Asti, Alice Belcolle, 2013.

Även modern, 95 år gammal, är med i köksrestaurangen och lagar mat.

Det är inte speciellt tydligt att det är en restaurang. Det finns bara en helt vanlig dörr, och så den här lite anonyma skylten utanför.

Besök hos Azienda Vitivinicola Rizzi den 2 oktober 2014

Azienda Vitivinicola Rizzi är en ganska stor och intressant Barbarescoproducent. Vingården ligger i Treiso, Barbaresco, och Rizzi är namnet på kullen där vingården ligger. Ägaren heter Ernesto Dellapiana och vingården har vinodlingar på ungefär 45 ha. Ernesto startade vingården redan 1974. Barnen Jole och Enrico arbetar tillsammans med fadern på vingården. Även barnbarnen är med när vi besöker dem.

De producerar viner av bra kvalitet, och till bra priser. Olika vingårdar har olika jordar och producerar olika Barbaresco. Här produceras 70.000 flaskor men allt buteljeras inte. Man försöker arbeta med hållbara metoder. Druvorna de odlar är Chardonnay, Muscat, Dolcetto, Barbera och Nebbiolo.

Det första vinet vi får prova är ett Chardonnay från 2013. Detta vin är inte ekfatslagrat. Det har en typisk doft av Chardonnay, som är fruktig, med tropisk frukt och bra syra. Pappan i familjen, Ernesto, satte druvstockar av Chardonnay 1978 till mamman i familjen, då hon inte dricker rött vin. Marknaderna för detta vin är Italien, USA, Kina, Australien och norra Europa. Det har en fin frukt och är smakrik. Chardonnay är ofta neutral när den är lagrad på fat. Det här är mycket trevlig, och karaktäristisk för jorden. Detta vin är fruktigare än i Chablis. Det kostar 7 Euro.

Därefter får vi prova ett Barbaresco, Rizzi, från 2011. Man startade produktionen av Barbaresco 1980, från en annan vingård på ägorna. Vinifieringen är densamma för alla Barbaresco. De lagras på slavonsk ek i ett år, därefter sker lagringen i cementtankar. Vinet är mjukt och strukturerat, och har legat två månader på flaska. Det blir bättre nästa år. Vinet har en röd briljant färg, en fruktig doft, och det är strävt med mycket syra. Det har en ton av svamp, friska röda körsbärstoner, och unga häftiga tanniner. Det är torrt i stilen, och är ett typiskt Nebbiolovin. Det kostar 16 Euro.

Sedan provar vi Barbaresco, Nervo, från 2010. Druvorna till det här vinet har haft en sydlig exponering. Macerationen har varit tre veckor. De har först lagrats på 50 hl fat, inte på barriques, och därefter i cementtankar. Vinet har mjuka tanniner, det är mer elegant och varmt än det förra vinet. Det har ett långt avslut, har mycket frukt som bäddar in tanninerna så att de blir rundare. Vinet är väldigt gott med mycket fin balans. Det kostar 20 Euro.

Det fjärde vinet vi provar är Barbaresco, Boito, från 2008. Druvorna till detta vin odlas överst på kullen och odlingen startade år 2000. Det kallas Riserva från och med 2009. Detta vin är mer maskulint, mer strukturerat, och detta är en bra årgång. Det har stentuffa tanniner, och massor med frukt. Det tar några år till innan det blir riktigt bra. Det liknar mer Barolo än Barbaresco. En flaska kostar 25 Euro.

Slutligen provar vi ett Barbaresco, Pajoré, från 2007. Det är fruktigt, har bra syra och mognad. Vinet har röda och eleganta mognadstoner, runda integrerade tanniner och går även att spara ett par år. Man kan jämföra detta med Barolo från 2003 från Cortese, som var ett år som var varmt och då mognar vinet fortare. En flaska kostar 25 Euro.

Här kan vi se prislistan för hela sortimentet.

Enrico får fullt upp med att packa vinflaskor när vi handlar här.

Skörden pågår för fullt.

Vingården ligger fint uppe på en kulle.

Besök på Tenute Marchesi di Gresy, Barbaresco den 2 oktober 2014

Vi åkte vidare till Marchesi di Gresy där vi också skulle få äta en lite lättare lunch.

Detta är en av de största privata producenterna i Barbarescoområdet. De har en vinmakare från Nya Zeeland och de producerar traditionella Barbarescoviner. Vingården är på 45 ha och producerar 200.000 flaskor.

Julia som guidar oss på vingården berättar att detta är en av de vingårdar som är belägen mest österut i området. Den startade 1997. Tidigare har man köpt in viner men nu har man fyra olika gårdar, en i Monferratoregionen i öster. Området delas av floden, och de har tre olika gårdar i Treiso, en i Neive och en i Barbaresco som är den viktigaste. Denna vingård i Barbaresco är på 12 ha, där man odlar Nebbiolo.

Det är ovanligt med en så stor vingård med en enda ägare, så det blir ett slags monopol. Förutom Nebbiolo odlar de Dolcetto, Dolcetto d'Alba, som har en grapeton och är ett "easy drinking red wine". Man odlar också Barbera, Merlot, Chardonnay och Sauvignon Blanc. De vita druvorna som odlas i söderläge ger vin som har en mer tropisk smak och i norrläge blir de friskare.

Dolcettodruvan skördas tidigast och Nebbiolo skördas sist. Druvorna plockas för hand så att de inte krossas. En andra urskillning görs på bandet. Man har en krossningsmaskin, och skal, juice och kärnor förs till en stor cistern. Smak och färg kommer från skalen så att man får en extraktion av naturliga tanniner. I nästa maskin pressas musten ur, och det är en pneumatisk maskin. Druvmusten pressas försiktigt. Man kan inte pressa för hårt om man har en besvärlig årgång som i år, för att inte få alltför torra tanniner. Piero Balajo arbetar som konsult på vingården.

Det är 80 - 85 procents luftfuktighet där barriquerna lagras, och 18 - 20 grader varmt. Tio procent av vinet förloras under produktionen. Vin som lagrats på små franska ekfat blandas med vin som lagrats på stora slavonska fat. Man använder en tredjedel nya barriques, för det blir för mycket ek om man använder nya fat. Det är skillnader på de olika faten. Man har små franska fat, och stora kroatiska på 25 hl. Vinet lagras längre tid i stora fat för att utveckla elegans. Man fyller upp faten så att de är fulla. Vacuum bildas i påfyllningsrören. När vinet är färdiglagrat buteljeras det och avsmakas.

Borden är dukade för vår lunch. Men första rätten serveras utomhus.

Menyn för den "lätta" lunchen ser ut så här:

Här på den stora terassen blir vi serverade lite tilltugg.

Och till detta får vi prova det första vinet, som en aperitif. Detta är ett Sauvignon Blanc från 2012. Man började producera detta vin 1992. Det odlas nedanför terassen i söderläe på låg nivå, och på en plats i norrläge. Vinet får du en friskhet från norrläget och en fruktighet från söderläget. Det har lite smak av päron och ananas och är en helt annan Sauvignon Blanc än från nya världen, det är alltså mycket fruktigare. Det kostar 12.5 Euro.

Det andra vinet vi får prova är Monte Aribaldo Dolcetto d'Alba, 2012. Det har en rubinröd färg, och har lagrats på ståltankar för att behålla sin friskhet och syra. Detta vin dricker man nu, och det lagras inte. Vinet har en blommig frukt, är friskt och lite pepprigt. Det kostar 10 Euro.

Till detta vin får vi rostad paprika med en rysk sallad.

Det tredje vinet vi får prova är Virtus Langhe Rosso, 2006, Virtus är latin och betyder "cirka". Detta är den mest klassiska årgången med 60 procent Barbera och 40 procent Cabernet Sauvignon. Det är lagrat i tolv månader på ekfat. Det är fylligt med harmoniska tanniner, dvs med mindre kanter. Det är bärigt, och lite pepprigt mot slutet. Det kostar 26 Euro.

Till detta vin får vi en typ av ravioli, som de kallar "plin", med smör och salvia.

Nästa vin är Gaiun Martinenga Barbaresco, från 2005, Gaiun betyder "big stone", dvs "stor sten". Detta är en av de bästa årgångarna. Man gör 6.000 flaskor av detta vin. Det smakar bra och kostar 57 Euro.

Och vi får smaka lite olika ostar från Langhe med cugnà, en marmelad gjord av druvjuice, nötter och frukt.

Sist får vi smaka ett L'altro Moscato Piemonte Moscato Passito, från 2006. Detta vin är bara hur gott som helst. Det kostar 20 Euro.

Till detta dessertvin får vi hasselnötskaka med zabaglione.

Här är sortimentet på Marchesi di Gresy:

Efter den här "lätta" lunchen går vi ut och tittar på när de kommer till vingården med skörden.

De häller på torr is, fryst koldioxid, på druvorna här vid vingården när de lägger upp druvorna på bandet in i vinkällaren. Den torra isen ska förhindra för tidig jäsning så att inte viktiga aromer försvinner från druvorna.