Vi åkte vidare till Marchesi di Gresy där vi också skulle få äta en lite lättare lunch.
Detta är en av de största privata producenterna i Barbarescoområdet. De har en vinmakare från Nya Zeeland och de producerar traditionella Barbarescoviner. Vingården är på 45 ha och producerar 200.000 flaskor.
Julia som guidar oss på vingården berättar att detta är en av de vingårdar som är belägen mest österut i området. Den startade 1997. Tidigare har man köpt in viner men nu har man fyra olika gårdar, en i Monferratoregionen i öster. Området delas av floden, och de har tre olika gårdar i Treiso, en i Neive och en i Barbaresco som är den viktigaste. Denna vingård i Barbaresco är på 12 ha, där man odlar Nebbiolo.
Det är ovanligt med en så stor vingård med en enda ägare, så det blir ett slags monopol. Förutom Nebbiolo odlar de Dolcetto, Dolcetto d'Alba, som har en grapeton och är ett "easy drinking red wine". Man odlar också Barbera, Merlot, Chardonnay och Sauvignon Blanc. De vita druvorna som odlas i söderläge ger vin som har en mer tropisk smak och i norrläge blir de friskare.
Dolcettodruvan skördas tidigast och Nebbiolo skördas sist. Druvorna plockas för hand så att de inte krossas. En andra urskillning görs på bandet. Man har en krossningsmaskin, och skal, juice och kärnor förs till en stor cistern. Smak och färg kommer från skalen så att man får en extraktion av naturliga tanniner. I nästa maskin pressas musten ur, och det är en pneumatisk maskin. Druvmusten pressas försiktigt. Man kan inte pressa för hårt om man har en besvärlig årgång som i år, för att inte få alltför torra tanniner. Piero Balajo arbetar som konsult på vingården.
Det är 80 - 85 procents luftfuktighet där barriquerna lagras, och 18 - 20 grader varmt. Tio procent av vinet förloras under produktionen. Vin som lagrats på små franska ekfat blandas med vin som lagrats på stora slavonska fat. Man använder en tredjedel nya barriques, för det blir för mycket ek om man använder nya fat. Det är skillnader på de olika faten. Man har små franska fat, och stora kroatiska på 25 hl. Vinet lagras längre tid i stora fat för att utveckla elegans. Man fyller upp faten så att de är fulla. Vacuum bildas i påfyllningsrören. När vinet är färdiglagrat buteljeras det och avsmakas.
Borden är dukade för vår lunch. Men första rätten serveras utomhus.
Menyn för den "lätta" lunchen ser ut så här:
Här på den stora terassen blir vi serverade lite tilltugg.
Och till detta får vi prova det första vinet, som en aperitif. Detta är ett Sauvignon Blanc från 2012. Man började producera detta vin 1992. Det odlas nedanför terassen i söderläe på låg nivå, och på en plats i norrläge. Vinet får du en friskhet från norrläget och en fruktighet från söderläget. Det har lite smak av päron och ananas och är en helt annan Sauvignon Blanc än från nya världen, det är alltså mycket fruktigare. Det kostar 12.5 Euro.
Till detta vin får vi rostad paprika med en rysk sallad.
Det tredje vinet vi får prova är Virtus Langhe Rosso, 2006, Virtus är latin och betyder "cirka". Detta är den mest klassiska årgången med 60 procent Barbera och 40 procent Cabernet Sauvignon. Det är lagrat i tolv månader på ekfat. Det är fylligt med harmoniska tanniner, dvs med mindre kanter. Det är bärigt, och lite pepprigt mot slutet. Det kostar 26 Euro.
Till detta vin får vi en typ av ravioli, som de kallar "plin", med smör och salvia.
Nästa vin är Gaiun Martinenga Barbaresco, från 2005, Gaiun betyder "big stone", dvs "stor sten". Detta är en av de bästa årgångarna. Man gör 6.000 flaskor av detta vin. Det smakar bra och kostar 57 Euro.
Och vi får smaka lite olika ostar från Langhe med cugnà, en marmelad gjord av druvjuice, nötter och frukt.
Sist får vi smaka ett L'altro Moscato Piemonte Moscato Passito, från 2006. Detta vin är bara hur gott som helst. Det kostar 20 Euro.
Till detta dessertvin får vi hasselnötskaka med zabaglione.
Här är sortimentet på Marchesi di Gresy:
Efter den här "lätta" lunchen går vi ut och tittar på när de kommer till vingården med skörden.
De häller på torr is, fryst koldioxid, på druvorna här vid vingården när de lägger upp druvorna på bandet in i vinkällaren. Den torra isen ska förhindra för tidig jäsning så att inte viktiga aromer försvinner från druvorna.
Detta är en av de största privata producenterna i Barbarescoområdet. De har en vinmakare från Nya Zeeland och de producerar traditionella Barbarescoviner. Vingården är på 45 ha och producerar 200.000 flaskor.
Julia som guidar oss på vingården berättar att detta är en av de vingårdar som är belägen mest österut i området. Den startade 1997. Tidigare har man köpt in viner men nu har man fyra olika gårdar, en i Monferratoregionen i öster. Området delas av floden, och de har tre olika gårdar i Treiso, en i Neive och en i Barbaresco som är den viktigaste. Denna vingård i Barbaresco är på 12 ha, där man odlar Nebbiolo.
Det är ovanligt med en så stor vingård med en enda ägare, så det blir ett slags monopol. Förutom Nebbiolo odlar de Dolcetto, Dolcetto d'Alba, som har en grapeton och är ett "easy drinking red wine". Man odlar också Barbera, Merlot, Chardonnay och Sauvignon Blanc. De vita druvorna som odlas i söderläge ger vin som har en mer tropisk smak och i norrläge blir de friskare.
Dolcettodruvan skördas tidigast och Nebbiolo skördas sist. Druvorna plockas för hand så att de inte krossas. En andra urskillning görs på bandet. Man har en krossningsmaskin, och skal, juice och kärnor förs till en stor cistern. Smak och färg kommer från skalen så att man får en extraktion av naturliga tanniner. I nästa maskin pressas musten ur, och det är en pneumatisk maskin. Druvmusten pressas försiktigt. Man kan inte pressa för hårt om man har en besvärlig årgång som i år, för att inte få alltför torra tanniner. Piero Balajo arbetar som konsult på vingården.
Det är 80 - 85 procents luftfuktighet där barriquerna lagras, och 18 - 20 grader varmt. Tio procent av vinet förloras under produktionen. Vin som lagrats på små franska ekfat blandas med vin som lagrats på stora slavonska fat. Man använder en tredjedel nya barriques, för det blir för mycket ek om man använder nya fat. Det är skillnader på de olika faten. Man har små franska fat, och stora kroatiska på 25 hl. Vinet lagras längre tid i stora fat för att utveckla elegans. Man fyller upp faten så att de är fulla. Vacuum bildas i påfyllningsrören. När vinet är färdiglagrat buteljeras det och avsmakas.
Borden är dukade för vår lunch. Men första rätten serveras utomhus.
Menyn för den "lätta" lunchen ser ut så här:
Här på den stora terassen blir vi serverade lite tilltugg.
Och till detta får vi prova det första vinet, som en aperitif. Detta är ett Sauvignon Blanc från 2012. Man började producera detta vin 1992. Det odlas nedanför terassen i söderläe på låg nivå, och på en plats i norrläge. Vinet får du en friskhet från norrläget och en fruktighet från söderläget. Det har lite smak av päron och ananas och är en helt annan Sauvignon Blanc än från nya världen, det är alltså mycket fruktigare. Det kostar 12.5 Euro.
Det andra vinet vi får prova är Monte Aribaldo Dolcetto d'Alba, 2012. Det har en rubinröd färg, och har lagrats på ståltankar för att behålla sin friskhet och syra. Detta vin dricker man nu, och det lagras inte. Vinet har en blommig frukt, är friskt och lite pepprigt. Det kostar 10 Euro.
Till detta vin får vi rostad paprika med en rysk sallad.
Det tredje vinet vi får prova är Virtus Langhe Rosso, 2006, Virtus är latin och betyder "cirka". Detta är den mest klassiska årgången med 60 procent Barbera och 40 procent Cabernet Sauvignon. Det är lagrat i tolv månader på ekfat. Det är fylligt med harmoniska tanniner, dvs med mindre kanter. Det är bärigt, och lite pepprigt mot slutet. Det kostar 26 Euro.
Till detta vin får vi en typ av ravioli, som de kallar "plin", med smör och salvia.
Och vi får smaka lite olika ostar från Langhe med cugnà, en marmelad gjord av druvjuice, nötter och frukt.
Sist får vi smaka ett L'altro Moscato Piemonte Moscato Passito, från 2006. Detta vin är bara hur gott som helst. Det kostar 20 Euro.
Till detta dessertvin får vi hasselnötskaka med zabaglione.
Här är sortimentet på Marchesi di Gresy:
Efter den här "lätta" lunchen går vi ut och tittar på när de kommer till vingården med skörden.
De häller på torr is, fryst koldioxid, på druvorna här vid vingården när de lägger upp druvorna på bandet in i vinkällaren. Den torra isen ska förhindra för tidig jäsning så att inte viktiga aromer försvinner från druvorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar