Torsdagen den 2 oktober började vi med att besöka Ciabot Berton. Ciabot Berton drivs av två syskon, Paula och Marco. De tog över vingården efter sin pappa 1998, och det lovades gott för dem. Det har gått bra för dem, och de har en vingård på 9 ha här och 12 ha i byn Barolo. Vingården startades för ungefär 50 år sedan. De har en produktion om 70.000 flaskor per år, mest Barolo, men även Barbera och Langhe Nebbiolo. Vinstockarna på vingården är mellan 35 och 40 år gamla. Jorden är rik på lera, med bra egenskaper, och det är en väldigt bra kvalitet på jorden. Här ligger vingården 350 meter högt och i byn ligger den på 500 meters höjd.
Marco tog emot oss här på gården.
Marco visade oss runt bland vinrankorna. Just här ute bland vinrankorna, mitt i semestern, får jag ett telefonsamtal från jobbet. Marco står ju här under tiden och berättar massor om druvorna och odlingen, men jag missar ju allt det som han säger.
Paula är ute och skördar druvor, men kommer också och möter oss.
I år är förhållandena svåra för vinproduktion, liksom för år 2002 då ingen Barolo producerades här.
Man odlar ekologiskt men vingården är inte certifierad. Man vill gardera sig och inte binda upp sig till hundra procent för att vara certifierad. Det är dubbelt så mycket arbete i vingården för att odla ekologiskt, då det blir 20 olika insatser i vingården under odlingssäsongen. Nu pågår skörden. Man skördar åttaårsskott på Nebbiolo nu, och det kommer över huvud taget inga druvor under de två första åren. Skörden sker på sexårsskott för Dolcetto.
Druvorna har en låg syra när vi smakar på dem i vingården. Nu är saften vit, men när den börjar bli röd från skalen är det dags att skörda. Då innehåller druvorna 240 g socker per liter. Druvor från de vinstockar vi smakar på ska skördas om en vecka. Nu är kärnorna också gröna, och smaken är "grön" innan druvorna är färdiga att skörda. När kärnorna får en nötsmak, när man kan använda dem i müslin, säger Ulf, då är druvorna färdiga att skördas.
Nebbiolo är en bra druvsort att odla här. Den är ganska lätt att odla och tillverka vin av, så det är en trevlig sort. De har en bra konsistens i skalet som är ganska tjockt, vilket är en garanti för att få ett bra vin. Dolcetto och Barbera är mer komplicerade eftersom det växer löv längre ner på vinstocken och klasarna sitter närmare varandra.
I La Morra är inte Barolo så kraftfulla som här i Serralunga, men mer eleganta. 20.-25 procent av Barolo kommer från La Morra. Det är olika jordar i de olika områdena, och här är det en tyngre jord med lera. Det blir sena skördar här, ända fram till i slutet av november för att få kraftfulla Barolo. Och lerjordarna innebär att man har en bra vattenreserv i jorden.
Åtta personer arbetar med skörden nu på Ciabot Berton, däribland Paula, Man plockade bort dåliga druvor för tre veckor sedan. Macerationen sker under en vecka, i 27-30 grader, i vinifieringsrummet. Man använder också betongbehållare för en liten kvantitet. Cementbehållarna är nyrenoverade och de hoppas kunna använda dem i ytterligare 40 år. Man använder en inte alltför hög temperatur under de två till tre första dagarna. Det går att röra skalen bättre i cementtankarna. Det är 35 hl i faten av slavonsk ek. Man använder inte ny ek för Barolo, bara för Barbera. Man vill ha en mjuk touch av ek i Barolo, så faten används till Barolo efter två till tre år. Man har fat som är åtta år gamla, men då renoveras de.
De gjorde förändringar i vinifieringen sedan de tog över efter fadern. De har fyra olika urval som representerar olika terroirer, tidigare var det endast en. Efter förbättringen tycker de att de har rimliga priser på sina högkvalitativa viner, och alla viner följs upp lika mycket. Albaskolan håller på med utbildningar och utveckling av vinframställningen och arbetar för att området ska utvecklas. Även universitetet i Turin arbetar för att utveckla tekniken.
Franska Vinlistan är inportör av vin från Ciabot Berton.
Vi går vidare in i vinkällaren.
Och så blir det dags för vinprovning!
Det första vinet vi provar här hos Ciabot Berton är ett Rosévin, Le Macaline Vino Rosato, från 2013. Det här vinet är gjort av Nebbiolodruvan, och passar t ex bra till fisk. Det kostar 6 Euro.
Det andra vinet är ett Barbera d'Alba, Fisetta, från 2013. Det har genomgått fem till sex dagars maceration. Vinet har en bra färg, en bra koladoft, och har en mjuk och rund smak. Det smakar länge i munnen. Det kan lagras tre till fyra år, eller kanske lite mer.
Det tredje vinet vi får smaka här är 3 Utin, Langhe Nebbiolo, från 2012. Detta vin är ljusare och lite brunaktigt. Det är lite djupare, mer intensivt och fruktigt. Viner kommer från en runt tio år gammal vingård, som snart är färdigt för Barolovin. Det har genomgått en kort maceration på fem till sju dagar. Det har inte så mycket tanniner, och det är lätt att dricka. Det är som en mini-Barolo, med röd fruktighet, bra tanninstruktur, men kommer från unga vinstockar. Det har legat på stora fat, och är som en tonåring. Langheviner är ofta fatade mer än vad detta är och blir då också mörkare i färgen. Detta är mer typiskt Piemonte, mer Barololikt. Detta vin visar ursprunget och elegansen, med mer struktur, mer komplexitet och är friskare än vad som är vanligast för Langhe Nebbiolo. Detta vin kostar 12 Euro.
Det fjärde vinet är ett Barolo från 2010. Vinet är ljust och brunaktigt, och det är den senaste årgången som säljs nu. Det är en klassisk Barolo från tre olika vingårdar, med tre olika jordar och exponeringar här i La Morra, Santa Maria. Det har genomgått 18 till 25 dagars maceration, och har lagrats i 24 månader i slavonska barriques, på 35 hl. I det här området finns det både sand- och lerjordar, och vinet blir blommigt av sandjorden och får mer färg och struktur från lerjorden. Man producerar 20.000 flaskor av detta vin. Det har mycket frukt, mycket tanniner som är mjuka. Vinet är elegant och detta är en årgång med bra struktur. Det kan lagras i minst tio år, men det går även att dricka innan för att känna utvecklingen. Det blir rundare efter två till tre år, men går bra att dricka också nu. Detta är den mest klassiska och rena Barolon, den är blommig med tjära, röd fin klar frukt, mogna och lite nötiga tanniner, och är väldigt klassisk. Vinet kostar 22 Euro.
Som nummer fem så får vi prova ytterligare ett Barolovin. Det heter Rocchettevino, och är av årgång 2009. Man startade 2008 med detta vin. Jorden där vinrankorna växer är en mixad jord med både sand och lera. Vinet är parfymerat och blommigt. Macerationen har varit 20 till 22 dagar, och har lagrats på slavonsk ek, på 50 hl stora fat. Vinet är balanserat med bra syra och frukt. Det har en alkoholhalt på 14,5 procent. Frukten och kraften är ett steg upp jämfört med det förra Barolovinet. Detta är lite modernare, mycket fruktdrivet, kraftigt och med mycket tanniner. Det kan lagras för att få mer runda tanniner, och det går bra att lagra för att det är så fruktigt. Det blir också bättre med lagring. Det innehåller mycket kraft och tanniner, som kännetecknar den här vingården. Vinet skulle passa bra till en grönpepparbiff med potatisgratäng. Priset är 29 Euro.
Det sjätte vinet vi får prova är ytterligare ett Barolo. Detta heter Roggeri och är från 2009. Det är barriquelagrat på slavonska fat. Det lagras först i maximalt tolv månader på franska barriques och 24 månader på stora slavonska fat för att få lite mjukare tanniner. Vinet har mycket syra och mycket frukt, men inte samma tuffa tanninstruktur som Rocchettevino. Detta kan drickas idag. Vinet är nästan ett otypiskt Barolo, men det är modernt. Det är smakrikt, och är en bra årgång som hade varma dagar och svala nätter. Tanninerna hinner då ifatt och blir mjukare när det blir kallare på natten. Även barriques gör tanninerna mjukare. Vinet kostar 29 Euro.
Vi har hittills fått prova sex väldigt bra viner, och nu plockar de även fram ett sjunde vin till oss. Detta är ett Barolo från 2004. Det är kraftfullt, har mjuka fina tanniner, bra frukt. Det är samma vin som från 2010, det fjärde vinet vi provade, men detta är alltså lagrat. Man kan känna skillnaden mellan vinerna, och detta har finfina mognadstoner, ton av multna löv, en mycket fin tanninstruktur och med mjuka fina tanniner inbäddade i frukten. Priset är 40 Euro.
Ja, det här var en väldigt bra provning, med mycket fina viner.
Marco tog emot oss här på gården.
Marco visade oss runt bland vinrankorna. Just här ute bland vinrankorna, mitt i semestern, får jag ett telefonsamtal från jobbet. Marco står ju här under tiden och berättar massor om druvorna och odlingen, men jag missar ju allt det som han säger.
Paula är ute och skördar druvor, men kommer också och möter oss.
Sedan visar Marco oss runt även i vinkällaren.
Man odlar ekologiskt men vingården är inte certifierad. Man vill gardera sig och inte binda upp sig till hundra procent för att vara certifierad. Det är dubbelt så mycket arbete i vingården för att odla ekologiskt, då det blir 20 olika insatser i vingården under odlingssäsongen. Nu pågår skörden. Man skördar åttaårsskott på Nebbiolo nu, och det kommer över huvud taget inga druvor under de två första åren. Skörden sker på sexårsskott för Dolcetto.
Druvorna har en låg syra när vi smakar på dem i vingården. Nu är saften vit, men när den börjar bli röd från skalen är det dags att skörda. Då innehåller druvorna 240 g socker per liter. Druvor från de vinstockar vi smakar på ska skördas om en vecka. Nu är kärnorna också gröna, och smaken är "grön" innan druvorna är färdiga att skörda. När kärnorna får en nötsmak, när man kan använda dem i müslin, säger Ulf, då är druvorna färdiga att skördas.
Nebbiolo är en bra druvsort att odla här. Den är ganska lätt att odla och tillverka vin av, så det är en trevlig sort. De har en bra konsistens i skalet som är ganska tjockt, vilket är en garanti för att få ett bra vin. Dolcetto och Barbera är mer komplicerade eftersom det växer löv längre ner på vinstocken och klasarna sitter närmare varandra.
I La Morra är inte Barolo så kraftfulla som här i Serralunga, men mer eleganta. 20.-25 procent av Barolo kommer från La Morra. Det är olika jordar i de olika områdena, och här är det en tyngre jord med lera. Det blir sena skördar här, ända fram till i slutet av november för att få kraftfulla Barolo. Och lerjordarna innebär att man har en bra vattenreserv i jorden.
Åtta personer arbetar med skörden nu på Ciabot Berton, däribland Paula, Man plockade bort dåliga druvor för tre veckor sedan. Macerationen sker under en vecka, i 27-30 grader, i vinifieringsrummet. Man använder också betongbehållare för en liten kvantitet. Cementbehållarna är nyrenoverade och de hoppas kunna använda dem i ytterligare 40 år. Man använder en inte alltför hög temperatur under de två till tre första dagarna. Det går att röra skalen bättre i cementtankarna. Det är 35 hl i faten av slavonsk ek. Man använder inte ny ek för Barolo, bara för Barbera. Man vill ha en mjuk touch av ek i Barolo, så faten används till Barolo efter två till tre år. Man har fat som är åtta år gamla, men då renoveras de.
De gjorde förändringar i vinifieringen sedan de tog över efter fadern. De har fyra olika urval som representerar olika terroirer, tidigare var det endast en. Efter förbättringen tycker de att de har rimliga priser på sina högkvalitativa viner, och alla viner följs upp lika mycket. Albaskolan håller på med utbildningar och utveckling av vinframställningen och arbetar för att området ska utvecklas. Även universitetet i Turin arbetar för att utveckla tekniken.
Franska Vinlistan är inportör av vin från Ciabot Berton.
Vi går vidare in i vinkällaren.
Och så blir det dags för vinprovning!
Det första vinet vi provar här hos Ciabot Berton är ett Rosévin, Le Macaline Vino Rosato, från 2013. Det här vinet är gjort av Nebbiolodruvan, och passar t ex bra till fisk. Det kostar 6 Euro.
Det andra vinet är ett Barbera d'Alba, Fisetta, från 2013. Det har genomgått fem till sex dagars maceration. Vinet har en bra färg, en bra koladoft, och har en mjuk och rund smak. Det smakar länge i munnen. Det kan lagras tre till fyra år, eller kanske lite mer.
Det tredje vinet vi får smaka här är 3 Utin, Langhe Nebbiolo, från 2012. Detta vin är ljusare och lite brunaktigt. Det är lite djupare, mer intensivt och fruktigt. Viner kommer från en runt tio år gammal vingård, som snart är färdigt för Barolovin. Det har genomgått en kort maceration på fem till sju dagar. Det har inte så mycket tanniner, och det är lätt att dricka. Det är som en mini-Barolo, med röd fruktighet, bra tanninstruktur, men kommer från unga vinstockar. Det har legat på stora fat, och är som en tonåring. Langheviner är ofta fatade mer än vad detta är och blir då också mörkare i färgen. Detta är mer typiskt Piemonte, mer Barololikt. Detta vin visar ursprunget och elegansen, med mer struktur, mer komplexitet och är friskare än vad som är vanligast för Langhe Nebbiolo. Detta vin kostar 12 Euro.
Det fjärde vinet är ett Barolo från 2010. Vinet är ljust och brunaktigt, och det är den senaste årgången som säljs nu. Det är en klassisk Barolo från tre olika vingårdar, med tre olika jordar och exponeringar här i La Morra, Santa Maria. Det har genomgått 18 till 25 dagars maceration, och har lagrats i 24 månader i slavonska barriques, på 35 hl. I det här området finns det både sand- och lerjordar, och vinet blir blommigt av sandjorden och får mer färg och struktur från lerjorden. Man producerar 20.000 flaskor av detta vin. Det har mycket frukt, mycket tanniner som är mjuka. Vinet är elegant och detta är en årgång med bra struktur. Det kan lagras i minst tio år, men det går även att dricka innan för att känna utvecklingen. Det blir rundare efter två till tre år, men går bra att dricka också nu. Detta är den mest klassiska och rena Barolon, den är blommig med tjära, röd fin klar frukt, mogna och lite nötiga tanniner, och är väldigt klassisk. Vinet kostar 22 Euro.
Som nummer fem så får vi prova ytterligare ett Barolovin. Det heter Rocchettevino, och är av årgång 2009. Man startade 2008 med detta vin. Jorden där vinrankorna växer är en mixad jord med både sand och lera. Vinet är parfymerat och blommigt. Macerationen har varit 20 till 22 dagar, och har lagrats på slavonsk ek, på 50 hl stora fat. Vinet är balanserat med bra syra och frukt. Det har en alkoholhalt på 14,5 procent. Frukten och kraften är ett steg upp jämfört med det förra Barolovinet. Detta är lite modernare, mycket fruktdrivet, kraftigt och med mycket tanniner. Det kan lagras för att få mer runda tanniner, och det går bra att lagra för att det är så fruktigt. Det blir också bättre med lagring. Det innehåller mycket kraft och tanniner, som kännetecknar den här vingården. Vinet skulle passa bra till en grönpepparbiff med potatisgratäng. Priset är 29 Euro.
Det sjätte vinet vi får prova är ytterligare ett Barolo. Detta heter Roggeri och är från 2009. Det är barriquelagrat på slavonska fat. Det lagras först i maximalt tolv månader på franska barriques och 24 månader på stora slavonska fat för att få lite mjukare tanniner. Vinet har mycket syra och mycket frukt, men inte samma tuffa tanninstruktur som Rocchettevino. Detta kan drickas idag. Vinet är nästan ett otypiskt Barolo, men det är modernt. Det är smakrikt, och är en bra årgång som hade varma dagar och svala nätter. Tanninerna hinner då ifatt och blir mjukare när det blir kallare på natten. Även barriques gör tanninerna mjukare. Vinet kostar 29 Euro.
Vi har hittills fått prova sex väldigt bra viner, och nu plockar de även fram ett sjunde vin till oss. Detta är ett Barolo från 2004. Det är kraftfullt, har mjuka fina tanniner, bra frukt. Det är samma vin som från 2010, det fjärde vinet vi provade, men detta är alltså lagrat. Man kan känna skillnaden mellan vinerna, och detta har finfina mognadstoner, ton av multna löv, en mycket fin tanninstruktur och med mjuka fina tanniner inbäddade i frukten. Priset är 40 Euro.
Ja, det här var en väldigt bra provning, med mycket fina viner.
